Otrogen, vad göra?

[Papprik]

Tjena Ducce.
Förstår att du känner dig jävligt sviken och förbannad både på din tjej och dina kompisar. Men spontant, och förlåt om jag låter hård, bättre att det hände för fyra år sedan än efter att ert barn fötts. Sen skriver du inte så mkt om omständigheterna, är det något som hänt efter en kväll på krogen så är det på något sätt lättare att förlåta än om det handlade om kärlek.

Sen tänker jag också att otrohet är dåligt i sig och svek mot den man älskar, MEN att den kan leda till något bra i slutändan nämligen en insikt i hur mycket man älskar den man är med. Att hon inte sagt något till dig tror jag beror på en rädsla för att förlora den som hon insett att hon älskar mest av allt.

Och bara för att du fortsätter leva med henne betyder inte att du säger att det är OK det som hon gjort, det är det självklart inte. Men man måste kunna förlåta även sånt som är fel.

[ducce]

Ursprungligen postat av Papprik

Tjena Ducce.
Förstår att du känner dig jävligt sviken och förbannad både på din tjej och dina kompisar. Men spontant, och förlåt om jag låter hård, bättre att det hände för fyra år sedan än efter att ert barn fötts. Sen skriver du inte så mkt om omständigheterna, är det något som hänt efter en kväll på krogen så är det på något sätt lättare att förlåta än om det handlade om kärlek.

Du har helt prickat in mitt sätt att försöka se på det. Det hände på fyllan för 4 år sedan. Känner så som du skriver, att det hade varit mycket värre om det skett nu och om det var mer än ett misstag på fyllan.

Ursprungligen postat av Papprik

Att hon inte sagt något till dig tror jag beror på en rädsla för att förlora den som hon insett att hon älskar mest av allt.

Så är det påstår hon själv. Inte bara rädslan att förlora den man älskar, utan att det är jävligt jobbigt att berätta en sån sak. Man kan ju tänka sig in i den situationen om man själv hade varit otrogen, hade man vågat/pallat att berätta det?

Tack för stödet.. Livet rullar på ungefär som tidigare.. Visst tänker man på det men det ska nog gå att leva med. Blir man deppig över det är det ju bara att ta upp dottern i famnen så blir man vääääldigt glad direkt

[Daniel]

Papprik, välkommen till Pappaforum.se!

Ville bara säga det.

[sundsvall]

stort att förlåta skulle aldrig ha pallat det! som Medusa säger ska ja dela dig med andra pittar kan det kvitta! men stort av dig att gå vidare

[ducce]

Ursprungligen postat av sundsvall

stort att förlåta skulle aldrig ha pallat det! som Medusa säger ska ja dela dig med andra pittar kan det kvitta! men stort av dig att gå vidare

Jag tror att ett stort bidrag till att jag orkat (hittills) är att det hände för så länge sen, till stor del pga alkohol (dvs inte några känslor inblandade), och inte hemma i min säng.. Jag försvarar henne inte alls, utan det är bara mina förmildrande tankar om det hela..
Jag går fortfarande och grubblar, men det går att leva med.. Alla förtjänar väl en andra chans sägs det..
Man får försöka tänka på annat och hoppas att man kan börja lita på kärringen i framtiden igen..

Under tiden har jag min underbara dotter som sprudlar av glädje!

[Bamse]

Det är väl 5 1/2 år av kärlek? Om hon trots detta klavertramp fortfarande håller sig fast vid dig betyder det ju något! Frågan jag ställer mig är ju hur och varför snesteget hände? Fylla? Bråk med dig? Osäkerhet?
Om du lever vidare med henne så får du ALDRIG använda detta mot henne hur mörkt det än må vara, då visar du bara att du inte har någon tillit och att du aldrig förlåtit henne. Ska du förlåta henne du göra det helt.
Vet inte om jag hjälper eller inte, men det är lite tankar iallafall!

[ducce]

Ursprungligen postat av Bamse

Det är väl 5 1/2 år av kärlek? Om hon trots detta klavertramp fortfarande håller sig fast vid dig betyder det ju något! Frågan jag ställer mig är ju hur och varför snesteget hände? Fylla? Bråk med dig? Osäkerhet?
Om du lever vidare med henne så får du ALDRIG använda detta mot henne hur mörkt det än må vara, då visar du bara att du inte har någon tillit och att du aldrig förlåtit henne. Ska du förlåta henne du göra det helt.
Vet inte om jag hjälper eller inte, men det är lite tankar iallafall!

Tack för ditt svar!
Jo det är såklart 5,5 år av kärlek. Och tänker man in sig själv i samma situation så har det nog varit 5,5 ganska jobbiga år att bära en sån skam/hemlighet.
Det hände på fyllan, får man tro hennes story så var det inte hon som tog initiativet, vilket ändå betyder något.

Än så länge lever vi fortfarande ihop och jag tror att det kommer fortsätta så, det är fortfarande jobbigt och det går sällan en dag utan att jag tänker på det, men det är lättare och lättare att hantera.

EN andra chans ska man väl kunna få, det var som sagt på fyllan och inte någon relation.

Så nu hoppas jag bara att det hon berättat är sant så det inte varit just en relation eller liknande.