Kul minnen från barndomen

[Fredrik]

Apropå att jag allt som oftast får ett stort leende på läpparna när jag ser lilltjejen så började jag fundera på hur det var när man själv var liten, eller ja, åtminstone utav det som jag kommer ihåg :)

Kan vara lite kul att höra med er andra vad ni ställt till med som fått era päron eller omgivning att brista ut i gapflabb. Ungefär som ett Låt kameran gå, fast med ord :D

Jag börjar.

Om somrarna brukade vi tillbringa mycket tid vid en sommarstuga på Öland. Allt som oftast fick jag då springa omkring näck eftersom det var gottigt att få lufta rumpan :rolleyes:
En dag hände det sig som så, att jag sprang omkring och lekte på gräsmattan då jag plötsligt drabbades av ett skrymmande behov av att göra nummer två. Och eftersom jag inte visste bättre så knäböjde jag där jag stod och gjorde vad jag skulle på plats för att sedan springa vidare.
Tog väl ungefär 10 minuter sen hör vi hur det stiger ett illvrål från gräsmattan. Då har min, några år äldre moster, kommit klivandes över gräset, barfota såklart, och smaskat rätt ner med foten i min ansenliga "hög". Eller som farsan senare uttryckte det "Höhö, ja, det var så att det kom upp mellan tårna på Karin" :D Hon verkade aldrig sluta skrika, inte ens när det var borttvättat.

Hon blev sig aldrig lik efter det :p

/Fredrik

[Kalfir]

lol, mysigt mysigt

[Daniel]

Var inte topic "Kul minnen från barndomen"? :)

[Fredrik]

Var inte topic "Kul minnen från barndomen"? :)Och på vilket sätt menar du att det här inte var kul? Ja, möjligtvis inte för moster men för alla oss andra :D

/Fredrik - känner hur jag får horn i pannan :p

[Fredrik]

Är lite osäker på exakt hur gammal jag var när följande inträffade men jag tippar på att det rörde sig om ca 5-6 år kanske.

Av okänd anledning hade jag vaknat rätt så tidigt på morgonen och gått upp och noterat att mina föräldrar låg och sov. Efter att ha lekt en stund så fick jag för mig att titta i pappas plånbok som låg i vardagsrummet och därur snyssade jag ett par hundralappar (2-3 stycken) och gömde dom under min säng tillsammans med min gigantiska tyg-orm.

Senare under dagen har jag såklart glömt bort detta och farsan upptäcker att det saknas ett par hundra i hans plånbok. Han är ju inte dum så han kommer direkt till mig och frågar om det är jag som har tagit dom. Det här är första gången som jag kommer ihåg som jag faktiskt står och blåljuger farsan rätt upp i ansiktet, väl medveten om att det ju faktiskt var jag som tidigare på morgonen vittjade plånboken :D

Hursomhelst, utfrågningen fortsätter och jag fortsätter att bångstyrigt neka till all kännedom. Efter en liten stund tröttnar han och börjar leta i mitt rum och det tar inte många sekunder innan han hittar pengarna som ligger, prydligt under ormens huvud (den här ormen var f.ö huuuge, 2 m lång och ett par decimeter i diameter :) ).

Trots att jag nu är ställd inför faktum att det var jag som stal pengarna ur plånboken och planterade dom under min säng så fortsätter jag att blåneka :o och hävdar med bestämdhet att det måsta vart nån annan eller till och med ormen som tog pengarna.

Kommer faktiskt ihåg att jag kände mig indignerad över att inte bli trodd :D

Nåja, här kom min kriminella bana av sig och såvitt jag kan minnas har jag nog bara gjort mig skyldig till att ha norpat en nötcremé på den lokala ica-affären :o

/Fredrik