Skåne
2006-07-17, 11:44:24
Hejsan.
Min fru skall föda om mindre än en månad så här tänkte jag skriva ner lite blandade nojor man kan dra på sig före och under en graviditet. Har nån idé om att jag inte är ensam alternativt om det är nån som känner igen sig så vet ni att ni inte är ensamma i er muppighet i a f. Återkommer med mer nojor efterhand som dom dyker upp.
Före tillverkningen:
-Men, varför händer det inget? Är det nåt fel på mig?
Det nappar inte alltid i första försöket, så enkelt är det. Har tjejen käkat p-piller så kan det ta ett tag innanutrustningen funkar som den ska. Sen säger dom att man skall undvika tajta kallingar, varma bad, sprit, cigaretter osv osv osv. För oss tog det fem år innan skotten tog.
När man börjar misstänka att det är nåt på gång:
-Tänk om det bara är falsklarm
-Tänk om det har funkat men det blir spontan abort
Falsklarm är vanliga. Särskilt om man går och aktivt kollar stup i kvarten. Många befruktningar avbryts av olika anledningar under de första veckorna och för det mesta märker man inte ens att man är med barn.
När man fått bekräftat att det är nåt på gång:
-Tänk om nåt går fel under första veckorna!!
-Hur stämmer firmafesten/julfesten/midsommar in med tillverkningen! Tänk om ungen fått grava hjärnskador när vi festat utan att veta om det?!?!
Mycket kan gå fel i början, så försök se det som att varje dag är ett steg i rätt riktning. Läs inte för mycket i läkarböcker och "föda-barn"-böcker för då kommer du lätt att inbilla dig att ungen kommer att ha allehanda krämpor och medfödda genetiska defekter. Självklart skall mamman sluta röka och kröka så snart hon får reda på att hon är gravid, men det tjänar inget till att oroa sig i onödan över det som redan är gjort. Tänk istället på hur många av oss som blivit tillverkade i anslutning til någon form av fest eller högtid och vi har trots allt blivit ganska normala (nåja).
Dock kan jag tipsa om att en nygravid kvinna med hormoner upp över öronen på nikotinavvänjning inte är att leka med. Terminator my ass, skicka en gravid kvinna med nikotinsug istället liksom ;)
Innan första ultraljudet (ca.18v):
Nu börjar man komma över rädslan att något skall gå fel och då kommer istället nojan:
-Tänk om dom hittar nåt fel på ultraljudet!
Ja, dom kan hitta något fel och skulle dom göra det så kommer du att ställas inför ett par av ditt livs svåraste beslut. Se det såhär istället att i de allra flesta fall ser allt jättefint ut. Det är inte alltid det syns någon jätteskillnad på mamman i vecka 18, men när man sett en liten svartvit alien vifta argt för att barnmorskan bökar omkring med ultraljudsgrejen så känns allt verkligt på ett helt annat sätt. Här brukar det sedan vara ganska lugnt med nojorna ett tag.
Magen börjar växa:
-Tänk om nåt händer nu! Tidig förlossning och sommaren på neonatalavdelningen!
Ja, det kan hända, men är inte vanligt. För varje dag som går så har ungen allt större chans att överleva. Vi har, tro det eller ej, en sjukvård i världsklass i detta landet. Det löser sig!
Du går på föräldragrupp:
-Va? Skall ungen ut också? Blod? Spyor? 18 timmar?
-Va? Kan amningen strula?
-Va? Kolik? Vad är det?
-Va? Akut kejsarsnitt?
-Vadå, måste jag vara med och klippa navelsträngen?
-Shit, är jag lika muppig som dom andra i föräldragruppen? Hjääääälp mig härifråååååån!
Ja, vad skall man säga? För min del så var jag ju självklart medveten om att ungen skulle ut någon gång i en avlägsen framtid. På föräldragruppen insåg jag att det plötsligt va mindre än två månader kvar. Det var lite av en chock! Se det hela såhär: Människor har lyckats klämma ur sig ungar sen tidernas begynnelse. Folket på förlossningsavdelningen är proffs som vet vad de gör. Du kommer med stor sanolikhet inte att sova så mycket i ett halvår, men det går över när barnen flyttar hemifrån ;)
Allmänna saker:
-Hur skall jag bli som pappa?
-Hur sköter man ett nyfött barn?
-Hur uppfostrar man ett barn?
Kort sagt, hur f*n skall detta gå till? Jag antar att själva saken att man bryr sig är ett tecken på att man är på rätt väg, men det lugnar inte mig.
Har ni svar på detta så svara gärna.
Min fru skall föda om mindre än en månad så här tänkte jag skriva ner lite blandade nojor man kan dra på sig före och under en graviditet. Har nån idé om att jag inte är ensam alternativt om det är nån som känner igen sig så vet ni att ni inte är ensamma i er muppighet i a f. Återkommer med mer nojor efterhand som dom dyker upp.
Före tillverkningen:
-Men, varför händer det inget? Är det nåt fel på mig?
Det nappar inte alltid i första försöket, så enkelt är det. Har tjejen käkat p-piller så kan det ta ett tag innanutrustningen funkar som den ska. Sen säger dom att man skall undvika tajta kallingar, varma bad, sprit, cigaretter osv osv osv. För oss tog det fem år innan skotten tog.
När man börjar misstänka att det är nåt på gång:
-Tänk om det bara är falsklarm
-Tänk om det har funkat men det blir spontan abort
Falsklarm är vanliga. Särskilt om man går och aktivt kollar stup i kvarten. Många befruktningar avbryts av olika anledningar under de första veckorna och för det mesta märker man inte ens att man är med barn.
När man fått bekräftat att det är nåt på gång:
-Tänk om nåt går fel under första veckorna!!
-Hur stämmer firmafesten/julfesten/midsommar in med tillverkningen! Tänk om ungen fått grava hjärnskador när vi festat utan att veta om det?!?!
Mycket kan gå fel i början, så försök se det som att varje dag är ett steg i rätt riktning. Läs inte för mycket i läkarböcker och "föda-barn"-böcker för då kommer du lätt att inbilla dig att ungen kommer att ha allehanda krämpor och medfödda genetiska defekter. Självklart skall mamman sluta röka och kröka så snart hon får reda på att hon är gravid, men det tjänar inget till att oroa sig i onödan över det som redan är gjort. Tänk istället på hur många av oss som blivit tillverkade i anslutning til någon form av fest eller högtid och vi har trots allt blivit ganska normala (nåja).
Dock kan jag tipsa om att en nygravid kvinna med hormoner upp över öronen på nikotinavvänjning inte är att leka med. Terminator my ass, skicka en gravid kvinna med nikotinsug istället liksom ;)
Innan första ultraljudet (ca.18v):
Nu börjar man komma över rädslan att något skall gå fel och då kommer istället nojan:
-Tänk om dom hittar nåt fel på ultraljudet!
Ja, dom kan hitta något fel och skulle dom göra det så kommer du att ställas inför ett par av ditt livs svåraste beslut. Se det såhär istället att i de allra flesta fall ser allt jättefint ut. Det är inte alltid det syns någon jätteskillnad på mamman i vecka 18, men när man sett en liten svartvit alien vifta argt för att barnmorskan bökar omkring med ultraljudsgrejen så känns allt verkligt på ett helt annat sätt. Här brukar det sedan vara ganska lugnt med nojorna ett tag.
Magen börjar växa:
-Tänk om nåt händer nu! Tidig förlossning och sommaren på neonatalavdelningen!
Ja, det kan hända, men är inte vanligt. För varje dag som går så har ungen allt större chans att överleva. Vi har, tro det eller ej, en sjukvård i världsklass i detta landet. Det löser sig!
Du går på föräldragrupp:
-Va? Skall ungen ut också? Blod? Spyor? 18 timmar?
-Va? Kan amningen strula?
-Va? Kolik? Vad är det?
-Va? Akut kejsarsnitt?
-Vadå, måste jag vara med och klippa navelsträngen?
-Shit, är jag lika muppig som dom andra i föräldragruppen? Hjääääälp mig härifråååååån!
Ja, vad skall man säga? För min del så var jag ju självklart medveten om att ungen skulle ut någon gång i en avlägsen framtid. På föräldragruppen insåg jag att det plötsligt va mindre än två månader kvar. Det var lite av en chock! Se det hela såhär: Människor har lyckats klämma ur sig ungar sen tidernas begynnelse. Folket på förlossningsavdelningen är proffs som vet vad de gör. Du kommer med stor sanolikhet inte att sova så mycket i ett halvår, men det går över när barnen flyttar hemifrån ;)
Allmänna saker:
-Hur skall jag bli som pappa?
-Hur sköter man ett nyfött barn?
-Hur uppfostrar man ett barn?
Kort sagt, hur f*n skall detta gå till? Jag antar att själva saken att man bryr sig är ett tecken på att man är på rätt väg, men det lugnar inte mig.
Har ni svar på detta så svara gärna.