Nån mer som har det som mig?

[Leslie]

Hejsan ny i gänget.

Jag och min sambo har precis gått in på elfte veckan inte så super långt gånget men ändå en bit in.

Men till sak.

det är som så att jag och min sambo har inte haft sex en ända gång sedan den dagen vi fick reda på att vi hade blivit med barn. Och ändå är allt planerat. saken är den att jag gör allt för att underlätta för henne. Städar lagar mat diskar tvättar jag gör exakt allt hemma och utanför hemmet. jag har blivit en personlig hemassistent till min sambo. hon kommer hem från jobbet slänger sig i soffan och börjar skrika och gorma. jag har varit uppe sedan fem på morognen och Jobbat mellan 06-15 sen hem direkt och fixa med allt som man ska göra. Men ändå får man ingen direkt uppskattning eller någon respons på det man har gjort och förberett för sin käraste. liksom det känns lite som om hon tappat känslorna för en eller hur man ska säga. Har aldrig kännt mig så här innan. har läst typ allt man kan läsa mm. visst jag kan gå och bita mig i läppen hela tiden men det är inte så lätt att vara på topp humör när man gör allt som man gör. vet inte riktigt om denna tråden skulle vara här eller någonannanstans. Men hade varit tacksam för svar och lite tips. ps jag har försökt att prata med henne men det vanliga svaret är "jag är gravid".ds.

[Fredrik]

Kan inte säga att jag vart i din sits men det ska la inte hindra att jag lägger mig i.

Många graviditeter ser väl olika ut men det man kan säga iallafall är väl "du är gravid, inte sjuk"? Nu hade min sambo en relativt enkel graviditet utan för mycket illamående osv och kunde till och med hålla på med spinning fram till 8e månaden eller så. Därför känns det jäkligt främmande att höra din story. Hur är det med henne egentligen? Visst har man hört talas om kvinnor som blir totalt utslagna men det tycker jag inte verkar vara fallet här?

Mitt råd till dig; tumma inte på din egen integritet! Ni är faktiskt två om det här och då ska du kunna kräva att föra en bättre dialog än vad du fått till stånd hittills.

Ahja, det här vara lite random tankar så här på förmiddan. Är hemma med en sjuk lilltös och är orolig för att jag själv åkt på kräksjukan så jag vete tusan om jag är så förnuftig just nu. Iaf, lycka till! :)

[Robbie]

Kan inte säga att jag sitter i den sitsen i denna graviditeten. Vi har haft sex hela tiden(ungen är beräknad den 18, men det hindrar inte henne), öppen dialog om allt, samma gilla gång med allt. Hon mådde inte så värst illa. Visst, ett par veckor men inte så värst farligt enligt henne själv.

Men som föregående talare sa: ni är två om det hela och hon är som sagt gravid - inte sjuk.
Visst händer det mycket med henne nu. Kroppen ändrar sig, hormoner och allt annat jävelskap. Kanske mår illa som räv etc etc. Men om beslutet att bli gravida var ert tillsammans, så ska hon banne mig åtminstone visa lite respekt för dig och det du gör. Jag har det tvärtom. Min tjej gör allt i huset. Jag får tjata för att få henne att fråga om hjälp! Hur ofta har det hänt?!?!

Men även om jag inte har haft detta, så har jag haft ett ex som vart sån mest hela tiden. Jag hade två jobb. betalade alla räkningar och även hennes studielån. Jag tvingade henne till att jobba. Hon lagade aldrig mat, städade nästan aldrig, tvätten ska vi inte bara tala om.
Jag slutade med att laga mat till henne. Tvättade bara mina kläder, handlade mat åt mig själv och betalade mina egna räkningar. Kunde komma hem efter ett söndagspass och hitta köket i en enda röra och allt hon hade gjort var varma mackor eller nåt annat simpelt: men bara till sig själv.
Tog upp det med henna och fick till svar: "Vaddå? du är ju nästan 30. Du kan väl bre dina egna mackor".
Det hela fick ett ganska abrupt slut när jag fick reda på att hon vänstrade med sitt ex. Sa att hon hade helgen på sig att packa sina saker och dra. Som tur väl stod lägenheten på mig:D

Vi är nog många som har suttit i en situation där allt känns konstigt och dumt, men en sak måste man komma ihåg. Prata om allt innan det är för sent. Är det för sent, så går det bara åt skogen.

[Leslie]

Tack så mycket för era åsikter det har hjälpt jätte mycket tog upp det här med min sambo kväll och hon blev först lite förvånad men sen så tyckte hon det lät rimligt i det jag sa. och jag förklara ännu mer än tidigare. Kan bara säga att allt fick ett bra slut och jag hoppas att det håller i sig =) =)

[Robbie]

Toppen!
Hoppas det håller i sig nu då.

[Daniel]

Skönt att det verkar lösa sig.

Det kan pendla kraftigt i humör för många blivande mammor, och man ska nog inte underksatta vilken påverkan hormoner kan ha på en.

Med det sagt, så handlar det ytterst om att försöka vara klara i sin kommunikation så att man slipper missförstånd och att går runt och mår dåligt.

Sen är det inte alltid lätta att kommunicera... men man får försöka och hoppas att alla inblandade strävar mot samma håll.

Mina 2 "Dr. Phil" cent. :p