Robbie
2007-12-26, 01:41:58
Jaha, äntligen nånstans att läsa och skriva där man förstår allt. Så det föreligger nog en viss risk för att denna posten blir lite, tjaa, virrig i bästa fall.
Ber om ursäkt på förhand.
Har surfat runt och spånat lite här och lite där. Mesta av vad folk skriver kopplar inte riktigt i min svensktalande lilla skalle. Träffade en tjej från Holland på ett minst sagt skumt sätt - World of Warcraft. Bodde då fortfarande i Karlskrona och vart minst sagt totalt inte intresserad ett smack av att träffa nån ny. Men som nån vis gammal gubbe nångång sa "Livet blir aldrig som man tänkt sig".
Flög fram och tillbaka några gånger och sen packade jag och drog och inget är sig likt speciellt mycket. Har bott här sen februari, ja, jisses vad allt har gått fort.
I vilket fall som helst, runt den 18 februari är det dags. Tjejen är så välbyggd nu att hon nästan tutar när hon rör sig bakåt:p
Känslan när jag ser henne med denna monstruösa mage slår allt jag har sett eller varit med om innan. Helt sanslöst! Trodde inte att det var sant när hon bad mig köpa en gravtest på semestern.
Visst gick allt lite snabbt, men vi ville båda har barn. Hon har en liten dotter på 5 sen innan och jag har inga. Visste inte ens om jag kunde eftersom exet och jag inte lyckades få till nåt under de 5 år vi bodde ihop. Men pang smack så satt det. Tror att det var på första försöket iaf:rolleyes:
Vet inte hur det funkar med allt därhemma, men här är det fortfarande svårt att hänga med i svängarna när vi gjort alla ultraljud och hjärtlyssningar. Förstå mig inte fel - tjejerna på motsvarande MVC är toppen, men dom kan inte alltid hitta orden på engelska, så ibland sitter man där som ett fån och kan inte hänga med. Eftersom tjejen har en födsel på meritlistan så vill hon helst inte gå en ny mammakurs. Mest av allt eftersom hon tycker att "all den skiten dom lär en om att huffa och puffa är inte värt pengarna!". Och jag kan väl förstå henne, men trots allt vill man ju ha lite kött på benen när lillkillen vill ut.
En fråga jag ställt mig i runt 8 månader nu är troligen den mest utgaggade i världen - Vad kan jag göra när vattnet gått och allt är på G?
Alla säger "var där för henne, gör vad hon vill" etc etc. Visst, det låter ju helt klart som en promenix i parken, men jag undrar allt...
Just därför har jag försökt hitta nånstans där jag kan ventilera lite på svenska. Vanlig holländska är väl inte så särskilt omöjligt, men när man talar 3 språk varje dag så snurrar det rejält i skallen på kvällen. Har kollat runt lite här på forumet nån dag eller två nu och jag måste säga att ni grabbar verkar har koll på saker och ting plus att stämningen verkar passa för mig. Hoppas att jag kan ta plats med er på denna stundade berg-och-dalbana!
Jag vet att jag har en irriterande vana att blabba för mycket, men för tillfället är det för att jag är så nervös att jag kan hoppa ur skinnet när som helst!
När det är dags, så kommer allt att gå antingen i ultrarapid eller extremt snabbt och antagligen på Holländska. Lägg till det faktum att jag inte vet så mycket, kan inte prata och förstå språket till 100%.
Tjejen vill helst föda hemma, men hon hade en riktigt dålig förstafödsel, så risken finns att det kommer att starta hemma, ringer motsvarande MVC som kommer hit och kollar. Sen går dom iväg och sen är det bara till att ringa igen när nåt inträffar, så kommer dom så fort dom kan och avgör om det blir i sängen eller på sjukhus. Sen ska det bestämmas vilket, om dom har tid etc etc och där står man med, ja ni vet vad i handen, och ser ut som ett fån.
Visserligen är tjejen extremt lugn och sansad, men man vet ju inte vad som kan hända och jag antar att en förlossning inte är direkt som att gå och handla.
Har gjort alla ultraljud och alla hjärtlyssnanden. Gjorde ett 3D och det var sanslöst extremt. Såg redan alla drag, rörelser och till och med hur han öppnade munnen och drack. Graviditeten har så här långt gått hur bra som helst. Hon mådde illa i runt 16 veckor till och från, men hon säger själv att det inte har varit så illa som det var med hennes dotter. Då var det fulla 9 månader. 5-åringen är helt till sig för att få en lillebror och lägger redan gamla leksaker och nappar i barnsängen så att lillebror ska få en bra start:) Hon är helt underbar!!!
Mina föräldrar är dock lite småledsna över att inte kunna finnas nära just nu. Dom säger det inte, men man hör det på dom. Syrran min likaså. Tjejens föräldrar är hur goa som helst. Dom är kanonglada över att bägge deras döttrar är gravida samtidigt med bara 6 veckors mellanrum:D, dock är det inte så smidigt eftersom tjejerna har en egen rörelse tillsammans, så nu måste deras päron komma hem och jobba igen ett par månader:D
Så till frågan som jag ställde nånstans i blabbet, vad kan jag som kille förbereda mig på? Det kliniska är inga större problem eftersom jag har en sjuksköterskexamen sen tidigare. Jag menar rent mentalt för mig själv. Vad för sorts smärtor kan jag vänta mig att hon skulle kunna få? Vad kan man göra för att underlätta bara litegranna? Jag vet att jag troligen inte kan göra några undervärk, men finns det något litet?
Som sagt, ber om ursäkt för blabbet, men läget är som sagt lite nervöst just nu.
Dags att hoppa i bingen och rulla intill tjejen och få lite värme.
Ber om ursäkt på förhand.
Har surfat runt och spånat lite här och lite där. Mesta av vad folk skriver kopplar inte riktigt i min svensktalande lilla skalle. Träffade en tjej från Holland på ett minst sagt skumt sätt - World of Warcraft. Bodde då fortfarande i Karlskrona och vart minst sagt totalt inte intresserad ett smack av att träffa nån ny. Men som nån vis gammal gubbe nångång sa "Livet blir aldrig som man tänkt sig".
Flög fram och tillbaka några gånger och sen packade jag och drog och inget är sig likt speciellt mycket. Har bott här sen februari, ja, jisses vad allt har gått fort.
I vilket fall som helst, runt den 18 februari är det dags. Tjejen är så välbyggd nu att hon nästan tutar när hon rör sig bakåt:p
Känslan när jag ser henne med denna monstruösa mage slår allt jag har sett eller varit med om innan. Helt sanslöst! Trodde inte att det var sant när hon bad mig köpa en gravtest på semestern.
Visst gick allt lite snabbt, men vi ville båda har barn. Hon har en liten dotter på 5 sen innan och jag har inga. Visste inte ens om jag kunde eftersom exet och jag inte lyckades få till nåt under de 5 år vi bodde ihop. Men pang smack så satt det. Tror att det var på första försöket iaf:rolleyes:
Vet inte hur det funkar med allt därhemma, men här är det fortfarande svårt att hänga med i svängarna när vi gjort alla ultraljud och hjärtlyssningar. Förstå mig inte fel - tjejerna på motsvarande MVC är toppen, men dom kan inte alltid hitta orden på engelska, så ibland sitter man där som ett fån och kan inte hänga med. Eftersom tjejen har en födsel på meritlistan så vill hon helst inte gå en ny mammakurs. Mest av allt eftersom hon tycker att "all den skiten dom lär en om att huffa och puffa är inte värt pengarna!". Och jag kan väl förstå henne, men trots allt vill man ju ha lite kött på benen när lillkillen vill ut.
En fråga jag ställt mig i runt 8 månader nu är troligen den mest utgaggade i världen - Vad kan jag göra när vattnet gått och allt är på G?
Alla säger "var där för henne, gör vad hon vill" etc etc. Visst, det låter ju helt klart som en promenix i parken, men jag undrar allt...
Just därför har jag försökt hitta nånstans där jag kan ventilera lite på svenska. Vanlig holländska är väl inte så särskilt omöjligt, men när man talar 3 språk varje dag så snurrar det rejält i skallen på kvällen. Har kollat runt lite här på forumet nån dag eller två nu och jag måste säga att ni grabbar verkar har koll på saker och ting plus att stämningen verkar passa för mig. Hoppas att jag kan ta plats med er på denna stundade berg-och-dalbana!
Jag vet att jag har en irriterande vana att blabba för mycket, men för tillfället är det för att jag är så nervös att jag kan hoppa ur skinnet när som helst!
När det är dags, så kommer allt att gå antingen i ultrarapid eller extremt snabbt och antagligen på Holländska. Lägg till det faktum att jag inte vet så mycket, kan inte prata och förstå språket till 100%.
Tjejen vill helst föda hemma, men hon hade en riktigt dålig förstafödsel, så risken finns att det kommer att starta hemma, ringer motsvarande MVC som kommer hit och kollar. Sen går dom iväg och sen är det bara till att ringa igen när nåt inträffar, så kommer dom så fort dom kan och avgör om det blir i sängen eller på sjukhus. Sen ska det bestämmas vilket, om dom har tid etc etc och där står man med, ja ni vet vad i handen, och ser ut som ett fån.
Visserligen är tjejen extremt lugn och sansad, men man vet ju inte vad som kan hända och jag antar att en förlossning inte är direkt som att gå och handla.
Har gjort alla ultraljud och alla hjärtlyssnanden. Gjorde ett 3D och det var sanslöst extremt. Såg redan alla drag, rörelser och till och med hur han öppnade munnen och drack. Graviditeten har så här långt gått hur bra som helst. Hon mådde illa i runt 16 veckor till och från, men hon säger själv att det inte har varit så illa som det var med hennes dotter. Då var det fulla 9 månader. 5-åringen är helt till sig för att få en lillebror och lägger redan gamla leksaker och nappar i barnsängen så att lillebror ska få en bra start:) Hon är helt underbar!!!
Mina föräldrar är dock lite småledsna över att inte kunna finnas nära just nu. Dom säger det inte, men man hör det på dom. Syrran min likaså. Tjejens föräldrar är hur goa som helst. Dom är kanonglada över att bägge deras döttrar är gravida samtidigt med bara 6 veckors mellanrum:D, dock är det inte så smidigt eftersom tjejerna har en egen rörelse tillsammans, så nu måste deras päron komma hem och jobba igen ett par månader:D
Så till frågan som jag ställde nånstans i blabbet, vad kan jag som kille förbereda mig på? Det kliniska är inga större problem eftersom jag har en sjuksköterskexamen sen tidigare. Jag menar rent mentalt för mig själv. Vad för sorts smärtor kan jag vänta mig att hon skulle kunna få? Vad kan man göra för att underlätta bara litegranna? Jag vet att jag troligen inte kan göra några undervärk, men finns det något litet?
Som sagt, ber om ursäkt för blabbet, men läget är som sagt lite nervöst just nu.
Dags att hoppa i bingen och rulla intill tjejen och få lite värme.