Humörsvängningar....

[Mikey]

Ja, man har ju hört om det här med humörsvängningar hos sin sambo men det här är ju sanslöst.
Vi har ganska nyligen blivit gravida och det började faktiskt med en gång efter graviditetstestet och har bara blivit värre sedan dess. vad man än gör så är det på fel sätt eller vid fel tidpunkt och vad man än säger så är det fel.
Sedan detta att man "inget fattar" får man höra hela tiden.
Är detta normalt eller?
Trodde att tjejen skulle bli gråtmild stundtals och att dom värsta svackorna bara va tillfälliga men så är det ju inte.
Tar emot alla svar.

[Sammons]

försök att vara en "toffel" - fan, även om det inte ligger i din natur... vill du att det ska funka i framtiden så vik dig nu ;)

fan, vet att det låter illa men så är det

[AndersP]

hmmm, tråkigt som fanken för dig/er.

jag är nog inne på linjen att oavsett hormoner så kan/får/bör man inte uppföra sig hur som helst.

för om man ser det i förlängningen så kommer du att vara väldigt irriterad på din sambo lång tid framöver om detta inte löses på bästa sätt, ett visst mått att knepigheter kan man som man acceptera pga graviditetshormoner.

så mitt råd är snacka/prata/samtala med din sambo om hur DU upplever situationen och med tanke på hennes situation så bör du nog ta det försiktigt :D

/Anders

[Frippe]

Tjena Mikey, jag vet vad du pratar om och lider med dig. Men du kan roa dig med mina trådar och gärna låta henne läsa för den delen. Du är inte ensam och hur sjukt det än låter så agerar hon fullt normalt.

Tips: När det hettar till och du känner att du är på väg att "tända". Gå där i från.

En del människor har den relationen att det går att prata mer eller mindre alltid, även under ett gräl. Min fru kan inte hantera det, utan blir svart i synen och knappt kontaktbar. Under graviditeten blev självklart detta än mer påtagligt, men som många på detta forum sa till mig. Bit ihop, svälj det, låt det rinna av.

Det händer saker i hennes kropp vi aldrig kan fatta. Jag fick höra en liknelse på jobbet vid att det är som att du drar en pava vin och en halvtimma senare skall bli nykter på två sekunder. Det är inte så lätt styra när hormonerna väl rusar runt.

Inte för att det hjälper dig nu, men tyvärr blir det 3 resor värre efter förlossningen har jag fått erfara:) Häng i där, det är några miljarder som lyckats innan er, så det skall nog funka för er oxå.

[romper]

Shit vet exakt hur det var när min FD sambo blev gravid. Visst det var bara att ge och ta men ibland blev det så svårt att hålla käften när hon höll på som mest. Jag blev rädd och tillbaka dragen visste inte vart jag skulle ta vägen, Hon skrämde mig så pass mycket att jag aldrig kom in i min pappa roll i början. Hoppas det inte ska bli så pass akut för dig.

[AndersP]

Tips: När det hettar till och du känner att du är på väg att "tända". Gå där i från.

nu skall jag försöka skriva en liten berättelse om skillnaden mellan män och kvinnor, hur vi reagerar olika på samma saker. (generellt alltså, behöver inte vara så här)

kvinnor gillar generellt att prata och då kan vi män ibland tolka det som att de ältar samma sak om och om igen, vilket i många fall irriterar oss väldigt.

hur reagerar en kille som tycker att en tjej ältar eller tjatar...vi går därifrån när vi inte vill bråka vidare eller vi inte tycker det leder någonstans.

hur reagerar tjejen då? mest troligt så blir hon ledsen, känner sig sviken och försöker än en gång prata med dig, som tycker att hon tjatar eller ältar och du går därifrån igen och så börjar vi om igen..hon försöker prata, du går, hon besviken osv osv detta funkar inte så bra

hur samtalar män och kvinnor?

kvinnor vill gärna sitta mitt emot varandra och titta på varandra och så skall man gärna göra ljud som visar att man både hör och håller med i vad hon säger..

män sitter gärna bredvid varandra utan ögonkontakt och lyssnar vad den andre säger, detta kan kvinnor tolka som att vi varken hör eller bryr oss om samtalet.

så vad är svaret på hur man skall göra ?

jag har inga perfekta svar, men man kan prova detta..

när man som kille tycker att tjejen tjatar eller ältar så stannar man kvar och försöker verkligen reda ut vad saken gäller, detta förutsätter naturligtvis att även kvinnan vill att detta skall redas ut. man pratar tydligt om vad JAG känner, vad JAG tycker osv saker som har hänt tidigare kan man ifråga sätta relevans i att ta upp tre månader senare osv,(sambon hade en liten invändning mot detta:D)

detta leder också till att man måste vara tydlig, tydlig och tydlig i ett förhållande. man måste våga prata med varandra oavsett om det känns bekvämt eller inte, och jodå jag vet att detta inte är lätt, men är det fel att våga prova??

två kommentarer som drar igång min sambo är:
där har du fel!
jag hör vad du säger! så dessa använder jag inte så ofta :D

/Anders

[Fredrik]

Shit AndersP, du måste ha gått en kurs :)

två kommentarer som drar igång min sambo är:
där har du fel!
jag hör vad du säger! så dessa använder jag inte så ofta :DMen det går alltså bra att kombinera dom när du pratar med mig? :D

Ahja, välskrivet och tänkvärt var det iaf.

[Mikey]

Tjena.
Jag fortsätter lite i mitt tidigare ämne här med tjejen, vår graviditet och hennes humörsvängningar.
Efter sista svängen av just dessa humörsvängningar så blev det för ett litet, mycket litet tag bättre men nu är det dags igen.
Hon tål inte min närhet och det har gått så långt att vi nu sover i skillda rum.
Hon vill inte göra saker tillsammans och jag känner inte igen henne alls.
Hon säger att hon behöver mycket tid för sig själv och så men vadå, vi lever ju under samma tak och jag kan/vill inte dra mig undan jämt.
Jag tyckar att jag bara läser att alla andras tjejer har varit mer eller mindre problemfria under graviditeten men min dam verkar vara av ett annat slag.
Har någon lite goda råd hur man gör för att ge henne den tid som hon tydligen så mycket behöver, jag tycker jag provat allt och just nu känns det inte bra alls. :confused:

[AndersP]

Shit AndersP, du måste ha gått en kurs :)


hmm, nja ... här uppe i norr där luften är klar och det finns tid till att umgås och fundera över livet så har väl en och annan "sanning" slagit mig :D

/Anders

[AndersP]

Jag tyckar att jag bara läser att alla andras tjejer har varit mer eller mindre problemfria under graviditeten.

det är nog en sanning med modifikation, jag har haft väldig tur tycker jag iallafall, men visst fanken har damen i fråga uppfört sig knepigt osv, men jag har den turen att jag kan säga vad jag tycker och att vi sedan kan prata om det. jag skrev i din förra tråd vad som retade upp tjejen mest och det använder hon tillbaka till mig nu, för att retas lite och jag kan hålla med om att det känns när hon säger jag hör vad du säger och där har du fel :D .

om samtal om situationen inte funger, gör tvärtom då..
gör du dina saker men fråga innan om det är ok att du åker och gör vad det nu är, så att ni är överrens om att du inte kommer att vara hemma under ett visst antal timmar.

vem vet, hon kanske kommer att sakna ditt sällskap när du inte är där :D

/Anders

[Mikey]

Tack Anders.
Nä, ibland så förstår jag mig helt enkelt inte på henne.
I början va ju allt guld o gröna skogar men i och med graviditeten så har hon blivit minst sagt knepig.
Det är ju inte så att det är en oönskad graviditet, onej tvärtom men hon beter sig underligt emot mig, vill inte ha mitt sällskap eller min närhet osv.
Sedan detta att jag känner att jag hela tiden är lite ivägen för henne och det hon vill göra när vi är hemma, det ger ju mig en känsla av att vilja fly ut ett antal timmar men då är det ju just det att jag känner att jag flyr och lämnar henne med matlagning, disk osv.
Ibland så vet jag inte var min plats är riktigt.
Det känns som om jag behöver henne mer än hon behöver mig.
Mikey.

[AndersP]

Det känns som om jag behöver henne mer än hon behöver mig.

ibland kan sanningen för en själv vara hård :D , det kan ju faktiskt vara på det sättet att det är din känsla över vad som händer som du reagerar på, när du tror att du reagerar på vad damen gör/säger eller inte gör/säger.

det är ju intet för intet som snacket ibland går på fester att det skulle vara såååå mycket enklare att bo med en kille, (ja förrutom sexet då :D ) eftersom killar är så mycket lättare att förstå sig på än vad tjejer är.

nu tror jag att i alla förhållanden så uppstår det vissa slitningar förr eller senare, de som säger att de aldrig bråkar om något kan inte ha ett för roligt liv :rolleyes: , men frågan är hur man hanterar problemet när det blir slitningar, vilket jag tror är avgörande för om man kommer att fortsätta att bo tillsammans eller om man kommer att gå skilda vägar.

det kan ju vara så att hon inte upplever det som något problem att du är ute och donar på för dig själv med olika sysslor, hon kanske till och med tycker det skulle vara skönt att få vara själv och så länge hon inte säger något om att hon gör allt hemma så kan du med gott samvete låta henne laga mat osv, du kommer säkert hinna laga en massa mat själv när barnet väl är ute :D

/Anders

[Daniel]

Hormoner kan påverka sjukt mycket, riktigt läskigt faktiskt.

Spontant så känns det som att det är att försöka uthärda tills det blir bättre, men det kan dröja några år med tanke på att det är en del på gång kroppen även när mamman ammar.

Har ni försökt att gå till rådgivning eller liknande? Kan vara enklare om en 3:e part kommer in så att ni får lite opartiskt vinkel på det hela.

[Frippe]

Just hormonfrågan är ju rätt spännande tycker jag (eller inte). Vet någon om det gradvis avtar eller kan man räkna med att hormonnivån är maximal och effekten likaså så länge mamman ammar? Samt om hon nu slutar amma hur lång tid tar det därefter innan dom landar igen tjejjerna?

[Mikey]

Just det här med hormonsvängningar är ju lite lustigt.
Just därför det heter "svängningar" skulle jag tro.
För ett tag sedan så va sambon riktigt sanslös, man va ju bara så fel i allt man gjorde och sa, sedan helt plötsligt en dag kommer hon hem och är bara såååå glad, pussas och kramas som vi knappt gjort sedan vi träffades och vi hade det riktigt mysigt. Detta varade i typ ett dygtn eller lite mer för att sedan gradvis avta och nu är det nästan tillbaka där vi va innan, typ att man är bara "för mycket" för henne just nu.
Men kul att iaf se att det kunde ändra sig så pass mycket och så snabbt så man har ju ett litet hopp om att det här fixar sig i långa loppet.
Sedan huruvida det ska hålla på under amning osv vet ju inte jag men det är det säkert någon som vet.

[Daniel]

JVet någon om det gradvis avtar eller kan man räkna med att hormonnivån är maximal och effekten likaså så länge mamman ammar? Samt om hon nu slutar amma hur lång tid tar det därefter innan dom landar igen tjejjerna?
Det är nog väldigt individuellt. Har vänner som knappt känt av det hela, medan andra känt av det väldigt mycket.

För min fru så var det väldigt mycket under början av graviditeten samt nu när amningen håller på att fasas ut och hon börjar få sin mens igen.

[Daniel]

Slår ihop dom två trådarna som Mikey startade om humörsväningarna .

Post away! :)