Drömmer illa

[Leif]

Periodvis vaknar mina barn av mardrömmar. Men det är inte det saken gäller nu. De senaste veckorna plågas jag faktiskt själv av mardrömmar. Vaknar ofta rätt tidigt, halvfemtiden och klarar inte av att somna om. Jag har insikt nog att inse att det hela är jobbrelaterat. Företaget jag jobbar på håller på satt omformas, samtidigt som de lagar som reglerar min verksamhet håller på att ändras riktigt ordentligt. Som grädde på moset är vi beroende av ett par upphandlingar som vi lagt anbud på.

Nåja. Drömmarna då? Det finns ingen röd tråd i dem annat än att de handlar om en oro över att inte kunna skydda eller hjälpa barnen:

Inatt vaknande jag av en dröm i vilken min 4 årige son gick igenom isen, långt ute på en sjö. Redan i kanterna var isen för tunn för att klara mina 80 pannor.

Igår natt vaknade jag precis när jag skulle göra valet om jag eller min hustru skulle avrättas för att resten av familjen skulle få fly vidare från en krigssituation.

I förrgår vaknade jag när jag kom fram till min sons kropp som skakade i konvulsioner. Han hade klättrat på en telefonledning och trillat med huvudet före ner på sprängsten efter att jag skrikit åt honom att vända tillbaka. Greppet tappade han när han vände...

Att vakna kallsvettig med ångest är inte roligt.

[tranquillo]

Är inte avundsjuk på dig... Riktigt hemska drömmar.

Du får försöka intala dig själv att jobbet inte är det viktigaste för din familj, utan att det faktiskt är du. Jag är själv uppväxt på diverse bidrag och ströjobb, så jag vet att man överlever OM något skulle gå galet. Och jobb går alltid att få nytt om det skulle skita sig.

Om det är så att du har ett väldigt starkt kontrollbehov och mår dåligt av att förändringarna ligger utom din kontroll så kan du ju alltid ta kontroll över situationen genom att kolla upp andra jobb. Det är ganska vanligt att folk, även de som "sitter säkert", kollar upp andra arbetsplatser och till och med går på anställningsintervjuer utan att egentligen vara intresserade av att faktiskt ta jobbet. Se det som en plan B. Har du tur kan det ju, när allting lugnat sig, vara så att du har ett bra argument för att få en högre lön ;) "KonkurrentenAB erbjöd mig 14 000 000".

Vet att du inte frågade efter råd, men sån är jag... jag kastar mina tankar och idéer på alla som kommer innom räckhåll...

[Leif]

Visst trivs jag på jobbet, men som sagt allt befinner sig lite i stöpsleven just nu. Jag spanar successivt efter andra jobb. Har sökt sådana som varit ute men även tagit direktkontakt med potentiella arbetsgivare som inte vet att de behöver mig :rolleyes:

Problemet vi står inför är bland annat att hustrun är arbetslös och redan inne på sin tilläggsperiod för a-kassan. Så vi skulle definitivt få vissa problem om jag förlorar eller går ner i inkomst. Sånt gnager självklart.

Det är lite symptomatiskt att det oftast är grabben som råkar illa ut i drömmarna. Han är definitivt den av ungarna som lyssnar minst när man säger NEJ! Tösen oroar jag mig inte för, hon är väldigt klok och har börjat förstå det där med konsekvenser. Hon kan tygla sina impulser till skillnad från lillebror.

[tranquillo]

för att sticka iväg på ett sidospår lite, jag läste en liten kolumn i computer sweden från en kille som drog paraleller mellan sitt chefskap och hur han var som förälder... Han tyckte att det bästa är om man lyder chefen/pappa "lagom" mycket... han hade också två barn där den äldre aldrig gav sig utan fight och ifrågasätter allt, medan den yngre var väldigt "lydig" och om han oroade sig över någon så var det den yngsta, för han ville inte att hon skulle bli för lydig... paralellen med chefskapet var att han vill ha anställda som inte bara gör som dom är tillsagda, utan tänker själva, ifrågasätter om något känns fel osv...

Är inne på samma spår som han faktiskt, har också oroat mig över att min son skulle vara för snäll och lydig, men nu när han är 6, snart 7 kan jag säga att jag inte direkt är orolig längre(!).

[Leif]

Betydelsen av "lydighet" varierar från situation till situation. Självklart är det bra med ungar som tänker själva och gärna kritiskt. Samtidigt måste man veta att ens 4-a åring inte rusar ut i en trafikerad väg trots att man skriker NEJ!

Det där att guida barnen in i ett förhållningssätt där de (och man själv för den delen) väljer sina tillfällen att protestera eller gå sin egen väg är fasen inte lätt...

[tranquillo]

precis, dom är inte riktigt kapabla att göra den avvägningen..

Vill bara förtydliga att det inte var någon kritik, utan bara att jag precis hade läst det innan jag läste ditt inlägg.

[Leif]

precis, dom är inte riktigt kapabla att göra den avvägningen..

Vill bara förtydliga att det inte var någon kritik, utan bara att jag precis hade läst det innan jag läste ditt inlägg.

lungt, det var ett bra inpass.