Fördelar och nackdelar med 1, 2, 3 eller flera barn

[Zakkan]

Som tvåbarnspappa med ett tredje i planeringsstadiet undrar jag vad ni andra har för erfarenheter av förändringar av barnkullen? :)

Vilken ålderskillnad är lämplig mellan barnen?

Är det stor skillnad mellan att ha två barn och tre barn?

[Fredrik]

Hej och välkommen till Pappaforum.se Zakkan!

Intressant frågeställning. Eftersom ni väljer att skaffa ett tredje barn så tar jag för givet att ni tycker att arbetet med de två första barnen har flutit på bra, yes? Redan där tror jag att ni har mycket vunnit :) Men men, det här får någon med större barnkull än mig svara på!

/Fredrik

[Daniel]

Zakkan, välkommen! :)

Har pratat lite med the Mrs om detta i samband med att vi fick lill-tjejen. Tydligen är det optimala runt 4-5 år mellan barnen, tydligen så är det äldre barnet så pass gammalt att man slipper den värsta avundsjukan och dom kan vara lite mer engagerade i projekt "lilla-syster/bror".

Däremot så är föräldrarförsäkringen inte utformad riktigt med tanke på detta. Tittar man på det mer ekonomiskt så är det inom 2 år som är gränsen för att få nästa barn, annars så tappar man rätt rejält på sin SGI. :(

Alternativt så går man tillbaks och jobbar 100% efter 12 månader och hoppas på att arbetsgivaren tycker det är okej att man skaffar barn 24-36 månader efter det.

Vet att Mats har två barn som funkar rätt bra ihop, tell us more! :D

[Mats]

Daniel, "Tydligen är det optimala..." Vad är det för jävla skitsnack? Vad har jag sagt om att lyssna på vad andra säger? ;)
Det optimala är att skaffa barn nr två när det är läge helt enkelt. Ungar är anpassningsbara. Får man dem tätt blir de förhoppningsvis bästa kompisar och får man dem med många år emellan blir det lite mer miniförälder över storasyskonet.

Anågende antalet tycker jag att två är precis lagom; en på varje arm när de är små och inte så många att de orkar brotta ner en när de blir större.

[Zakkan]

Det optimala är att skaffa barn nr två när det är läge helt enkelt.
Det där håller jag med om. För oss känns det rätt med ca 2 års mellanrum mellan barnen. Antagligen för att det är åldersskillnaden mellan min fru och hennes bror samt mellan mig och min syster.
Anågende antalet tycker jag att två är precis lagom; en på varje arm när de är små och inte så många att de orkar brotta ner en när de blir större.
På ett sätt tycker jag att två känns lagom, men samtidigt är jag nyfiken på hur det skulle vara att ha tre. Frugan och jag håller på och väger för- och nackdelar just nu och har inte bestämt oss riktigt än. Jag är lite mer inne på tre.

Men samtidigt så innebär det ytterligare två års slit med gravid, tvärilsken fru och sömnlösa nätter. Nu har vi två barn som sover ypperligt (19:30-07:00) och livet känns riktigt harmoniskt.

Det skulle även innebära 2 års ytterligare "isolering" och med det menar jag svårigheter med att åka utomlands på solsemestrar och annat skoj. Vi var på bröllopsresa en vecka med vår då 15 månader gamla son. Det var slitigt och inget jag gärna gör om med ett så litet barn. I nuvarande läge med en 3-åring och en 1-åring kommer vi att kunna semestra "som vanligt" redan nästa sommar.

Två år i ett livsperspektiv är dock inte mycket, men frågan är om det är värt det inledande slitet med ett tredje barn när vi redan har två?

[Daniel]

Haahaa... du vet ju hur nojjig jag är! ;)

Självklart är det situationen som helhet som är avgörande, det vi läst om är mer generellt vad som kan uppstå när det kommer småsyskon.

Ni som har fler barn, är det öht ett problem med avundsjuka mot det yngre barnet?

[Mats]

Ni som har fler barn, är det öht ett problem med avundsjuka mot det yngre barnet?

Nej, inte om man hjälper det stora barnet in i rollen som cool och hjälpsam storebror/syster, istället för gnällig, åsidosatt åskådare. Om man knuffar det stora barnet åt sidan och ägnar sig för mycket åt det lilla är det klart att det blir problem. Som vanligt blir det sällan problem när sunt förnuft får råda.

[Daniel]

Mats, alltid så förnuftig och klok! ;)

Självklart ska man utgå från den egna familjesituationen och använda sig av sunt förnuft, men det hindrar inte att man tar i åtanke vilka dom vanligaste frågeställningarna kring syskon är.

Vilka situationer har du/ni upplevt som kluriga i samband med att ni fick er dotter? Skulle vara intressant att få en inblick i vad som kan tänkas dyka upp och vad man ska förbreda sig på i framtiden om man får fler barn. :)

[Mats]

Vilka situationer har du/ni upplevt som kluriga i samband med att ni fick er dotter?

Inga alls, faktiskt. Jag har alltid, sen Jonatan lärde sig prata, haft som mål att varje dag sitta ner med honom (och Julia sen hon lärde sig prata) och snacka lite om hur dagen har varit och om livet i allmänhet. Det kan bli allt från 2 minuter till en timme, beroende på vad de har på hjärtat. Vi reder ut det mesta de funderar på under den tiden (barn är myyyyycket smartare än vi vuxna tror) och när de är med på vad som händer hela tiden uppstår inte så många kluriga situationer och konflikter.

OT
Det är faktiskt jävligt intressant att fråga sina barn om deras liv och sen föra samtal kring deras vardag ur deras perspektiv. I dag snackade vi t ex om vad som kan hända när man kastar leksaker på sina kompisar och hur det fungerar när skrapsår på knäna läker.
/OT

Sen är det klart att allt inte allid är en dans på rosor men den som tror att det ska, eller kan, vara det gör nog bäst i att köpa storpack kondomer...:)

[Daniel]

Mats, tror vi har lite olika tollerans för vad som är klurigt. Du vet ju hur lätt jag blir stressad. ;)

Inga alls, faktiskt. Jag har alltid, sen Jonatan lärde sig prata, haft som mål att varje dag sitta ner med honom (och Julia sen hon lärde sig prata) och snacka lite om hur dagen har varit och om livet i allmänhet. Det kan bli allt från 2 minuter till en timme, beroende på vad de har på hjärtat. Vi reder ut det mesta de funderar på under den tiden (barn är myyyyycket smartare än vi vuxna tror) och när de är med på vad som händer hela tiden uppstår inte så många kluriga situationer och konflikter. Det här var faktiskt ett ritkigt bra tips även bara med ett barn!

Även om man hela tiden tänker på att man ska ha tid med barnen(et) så är det nog vettigt att man gör en grej av att faktiskt avsätta en stund varje dag enbart för barnen.

Sen är det klart att allt inte allid är en dans på rosor men den som tror att det ska, eller kan, vara det gör nog bäst i att köpa storpack kondomer...:) Du menar som typ när Jonatan lurar på dig en glass och går till mamma och säger att du bjöd på glassen. Eviil! ;)

[Robert]

Vi har 2 år 2 månader mellan våra flickor, och redan nu när yngsta är 7 månader har dom lite nytta av varandra. Är vi hemma och inne så vill gärna Mira (2,5år) sitta och skoja med Wilma (7 mån). Och gissa om Wilma flinar upp.

Så får jag tycka vad en lämplig ålder mellan barnen kan vara så 2-3 år kanske. Inte mer iaf.
Kan bara se tillbaka på min barndom med en lillebror 5 år yngre. Han var ju bara ivägen jämt ända tills vuxen ålder kan man säga. :eek: Ja fortfarande men det hör inte till saken ;)

Så jag röstar för 2-3 år.. Och ska man ha ett 3:e så får det väl räknas från den minsta då kanske ;)

[Daniel]

Funderade lite till på det här, sista veckorna så har Linn varit extremt mammig, läste i någon fin bok att det är en period nu runt 7-8 månader då det kan vara så.

Inbildar mig att det måste vara riktigt tufft med ett till barn under dom omständigheterna. Känns redan som att vi inte ger våra hundar lika mycket uppmärksamhet, vågar inte ens tänka på hur mycket jag skulle lyckas "under-uppmärksamma" ett till barn. :(

Stort kudos till er som lyckas få ihop det med fler barn! Ville bara säga det. :)

[Micke66]

Jag har ju tvillingar ( en av varje ) så för mig känns 2 barn som det perfekta antalet.

Nackdelen med 3 barn är väl utrymme ( både bil och hem )