Pappacredden

[gecko]

Jag har hört att pappor får massa credd för att de stannar hemma och är föräldralediga med barnet. Att de får beröm och uppskattning av omgivningen även om de bara skulle göra en 1/10 av mammans uppoffringar. Jag kan inte säga att jag stött på detta. Inte än så länge i varje fall. Det kan vara ganska befriande också att slippa det. Jag behöver inte få en applåd för varje insats jag gör hemma.

På jobbet möttes jag av skepsis av kollegorna. "Vi har alldeles för generös föräldraförsäkring här i Sverige" samt "Skall du inte spara din veckor till sommar-OS istället och förlänga din semester"? Min mamma tycker att jag borde stannat på jobbet och för övriga känner jag nästan att jag kommer in i en försvarsställning när jag ska förklara varför jag är hemma med mitt barn.

Hur har det varit för er? Hur har ni bemötts av att ni ska vara hemma med barnet?

[Skåne]

Har väl inte direkt märkt av några reaktioner från "vanliga människor". De som känner mig vet att jag är ungefär latast i världen och tydligen är en av de få som på allvara kan stå ut med att gå hemma och lata mig obegränsad tid.

Från bvc och andra ställen möte jag en del skumma reaktioner dock. Allt från att de mer eller mindre misstrodde min förmåga att se till att grabben fick mat till tandläkarkärringen som satt och tilltalade min fru som om jag va osynlig.

[gecko]

Får korra mig själv: Fotbolls-VM ska det stå och inte sommar-OS. Två år till ju! Och det kan erkännas, jag har glott en del på vinter-OS nu under dagarna, mellan varven då man bytt blöjor, vaggat osv. Men jag skulle knappast se det här som semester (som flera utan barn gör). Jag har gjort mest hemma den första tiden och ändå åker man på sådana reaktioner, också från vården som du skriver, att man blir betraktad som en andrahandsförälder!

[Leif]

Men jag skulle knappast se det här som semester (som flera utan barn gör).

Det är just det. Man har hört talas om männisor som startat företag osv under föräldraledigheten, men det skulle mina barn aldrig ha tillåtit. De behövde väldigt mycket uppmärksamhet, inte minst för att båda hade kolik som små men även för att vi kör typ attachment parenting.

Väldigt hårdraget: att man ägnar tiden åt sina barn är något folk inte verkar förstå....

Vad gäller reaktioner från bvc etc så har de vad jag nu kan erinra mig varit positiva.

[eldakkar]

attachment parenting.

Vad är detta? Nyfiken....

[tranquillo]

Har som tur är inte den typen av matchkultur på mitt jobb utan har flera arbetskamrater som också är ansvarstagande föräldrar. Det gör att både andra arbetskamrater och företagsledningen har respekt för både föräldrarledighet och att man kommer sent, går tidigt eller jobbar hemmifrån för att ta sitt ansvar som förälder.

När det gäller pappacred så tror jag att det positiva med den är när folk i omgivningen får ökad respekt och en positiv bild av dig som ansvarstagande förälder. När nån tant på bvc klappar en på huvuet och tycker att man är så duktig som klarar att själv ta barnet i vagnen till bvc, då skulle jag inte klassa det som cred, utan som en förolämpning.
Hade en del sånna händelser med första barnet. Man försökte prata förbi mig så fort sambon var närvarande och man var förbluffad och undrade vad som var fel när jag kom själv osv.
Men när jag ser hur pappor är generellt så kan jag tyvär inte säga att jag är chockad över bvc-personalens reaktioner direkt. Man kunde bara önska att det var annorlunda.