Hur får ni er relation att fungera efter barnet??

[gecko]

Blev det som ni trodde beträffande era farhågor/förväntningar? Blir det bråk er sinsemellan och hur tacklar ni dem i så fall? Fungerar kommunikationen? Ligger eran partner på samma nivå?

[Robbie]

Vi hade inga farhågor eller förväntningar. Vi sa att vi skulle hjälpas åt och ta dagarna som de kom. Bråkar inte så värst mycket faktiskt. Vi är helt olika och kanske är det därför. Lika poler stöter bort varandra, plus och minus attraherar :P

Däremot blev det värre detta året i när vi fick reda på att svärfar hade fått cancer. Då var det många gånger inget som dög. Har varit ett år där jag - inte gav tillräckligt stöd, inte tog hand om barnen tillräckligt bra, inte gjorde nåt hemma, hon fick inte gå till sina föräldrar tillräckligt (hon var där varannan kväll ett par timmar och under tiden gjorde jag precis allt hemma), MEN, fick reda på i förra veckan att cancern var borta. Dom kunde inte se nåt på alla scannar och undersökningar. För tre dagar sen åkte svärföräldrarna tillbaka till Spanien och i förrgår ville lilla frugan min prata med mig. Hon sa till mig att sätta mig ner på soffan och då tänkte att nu jäklar är det klippt. Då kom hon tillbaka med vin och snacks. Då tackade hon mig för allt jag hade gjort för henne under detta året. Inte för att jag tyckte att det var nåt konstigt med det egentligen. Jag älskar ju henne och hon är mitt allt. För mig var det självklart att låta henne göra lite som hon ville bara det hjälpte ens en liten aning.

Detta år vart långt värre än när Svante föddes. Har varit ett rent ut sagt ett satans, jävlars, helvetes skitår! för att jämföra med med Svantes första år då jag verkligen njöt av att jobba 15 timmar per dag och ändå sitta vaken 2 timmar en natt med en gråtandes bebis :P

[Hjärtat]

Vi bråkar aldrig faktiskt...vi bara myser & älskar våran familj.

Har ALDIG varit lyckligare i mitt liv!

[vinter02]

Vi bråkar aldrig faktiskt...vi bara myser & älskar våran familj.

Har ALDIG varit lyckligare i mitt liv!

Jag håller med! Vi har det helt underbart nu när vi kommit hem med den lilla pojken!

Min fru är helt fantastisk. Jag gör så gott jag kan för att alla ska ha det så bra som möjligt, nattamningen tar nog ganska mycket kraft, så jag försöker sköta all markservice här hemma, det är det minsta jag kan göra.

[farsan]

Bra fråga, jag har faktiskt inte funderat så mycket på det tidigare.

Min fru tyckte graviditeten och förlossningen var jobbiga, både fysiskt och metalt. Dessutom var hon en aning skeptisk till hur livet med barn skulle bli, så hon hade nog inte så höga förväntningar. Det var jag som var mest sugen på att skaffa barn och jag hade stora förhoppningar om hur bra det skulle bli men vågade inte ha för stora förväntningar.

Efter förlossningen har det gått klart över mina förväntningar. Jag tycker faktiskt att vi har det bättre än innan vi hade barn. Inte bara för att vi har en underbar son utan även för att vi har kommit närmare varandra. Visst är det svårt att hitta kvalitetstid tillsammans bara hon och jag men vi spenderar ändå mer tid tillsammans än vad vi gjorde tidigare. Det jag var mest rädd för var att vi inte skulle hitta tid för varandra, speciellt eftersom resten av våra familjer bort långt bort, men det har gått bra ändå tycker jag. Det gäller att hitta varandra t.ex. då barnet sover eller under långa promenader.

Bråkar gör vi inte särskilt mycket. Visst händer det att vi gnabbar lite men då gäller det snabbt att inse att båda är trötta och att vi bråkar om struntsaker. Var ödmjuk o ge med dig så kommer det att lösa sig tror jag. Det är tungt o jobbigt att vara småbarnförälder, se till att avlasta din partner så mycket du bara kan så kommer ni att få en bra relation.

[pappa i permobil]

Blev det som ni trodde beträffande era farhågor/förväntningar? Blir det bråk er sinsemellan och hur tacklar ni dem i så fall? Fungerar kommunikationen? Ligger eran partner på samma nivå?
Vi har gjort upp ett schema när den ena kan vara med vår dottern och den andra föräldern kan göra annat. Vi har löpande diskussioner kring hur vi ska ta hand om dottern.

[Leif]

Blev det som ni trodde beträffande era farhågor/förväntningar? Blir det bråk er sinsemellan och hur tacklar ni dem i så fall? Fungerar kommunikationen? Ligger eran partner på samma nivå?


Det vi upplever som problem är trötthet. Vi är båda så in i helvete trötta. När man är trött blir små problem rätt lätt ganska stora irritationsmoment och bråk. Är man medveten om detta brukar det dock gå lite bättre.

[gecko]

Nu när jag själv blivit farsa så kan jag bara säga att det är klart över mina förväntningar! Lite gnabb har det blivit emellanåt men inget större gräl ändå. Det är när man är trött ju irritationen kommer och då får man lägga band på sig själv något. Gå ut och ta en promenad, frisk luft.

Eftersom jag är lite dålig på att planera har jag skaffat kalender och matschema kör vi med - vem som lagar mat när.

Svårast är att få tid för varandra. Trist att behöva planera in mystid men man kanske avsätta iaf nån dag i månaden för varandra eller nåt. Annars glöms det bort mellan vardagssysslorna. Förslag?

[_coffe_]

Hmm, det var mycket som hände under och precis efter grabben föddes. Min dåvarande gick nog igenom en hel del mognadskänslor och ansvarskänslor som hon inte riktigt var beredd på. Och som sagt, dåvarande.

Vi lever numera varsitt liv, åt var sitt håll. Och jag har heller aldrig varit lyckligare :P

[Daniel]

Vi har gjort upp ett schema när den ena kan vara med vår dottern och den andra föräldern kan göra annat. Vi har löpande diskussioner kring hur vi ska ta hand om dottern.
Välkommen till Pappaforum.se! :)

Får ni det att funka i praktiken? För egen del så känns det (nästan) alltid som att det dyker upp förkylningar och andra tidstjuvar som gör att det sällan blir av. :(

Det vi upplever som problem är trötthet. Vi är båda så in i helvete trötta. När man är trött blir små problem rätt lätt ganska stora irritationsmoment och bråk. Är man medveten om detta brukar det dock gå lite bättre.
Märker av detta mer och mer för egen del, just att man mer eller mindre är i komaläge hela tiden är sjukt slitigt. :(