Otrogen, vad göra?

[ducce]

Vill ha era åsikter... Har varit ihop med min tjej i 5½ år nu.. Vi fick en dotter i januari, allt är toppen!!
Idag får jag reda på att hon varit otrogen, det hände en kväll (när jag jobbade) för 4 år sedan.. Med en snubbe som jag då var god vän med..

Jag tänker inte skriva ner hur/vad jag känner eller tänker göra just nu.. Vill höra era åsikter först..

[ducce]

Jag får väl fylla i med mina tankar nu då..
Det känns såklart förjävligt.. Men med tanke på att det var länge sedan funderar jag på att helt enkelt förlåta henne, för att vår dotter ska slippa växa upp med separerade föräldrar.. På något sätt känns det som jag ändå fortfarande älskar min sambo, konstigt?
Om man nu kan tro på vad min sambo säger så har det aldrig hänt igen, jag tror ändå man kan ta de orden för sanna, men säker är man givetvis inte..

Antar att det finns fler här som upplevt liknande situationer, hur handlade ni?
En del av mig vill bara dra, lite svårare nu med ett barn men ändå.. Andra halvan tycker "en miss på fyllan" ska inte sabba för oss och vårat barn..

Sen det andra jobbiga, en del av våra gemensamma vänner känner till detta sedan en tid tillbaka, utan att ha berättat för mig. Antagligen för att vara lojal mot sambon samt "inte förstöra" för oss.. Man känner sig rätt överkörd av dem..

Nä nu slutar jag skriva..

[Carlbergh]

Å fy fan!

Har varit ute för nästan samma grej.

Lovar att skriva i morgon.

Har lite knapert om tid just för tillfället men ja berättar i morgon.

[Sigfridsson]

Älskar du henne? Kan du förlåta henne för detta och få tillbaka tilliten? - Enligt mig så handlar det bara om det. Att vara tillsammans för barnets skull är en björntjänst till er alla tre.
Glöm inte - allt brukar ordna sig till det bästa - så länge man gör det man tror på.

[ducce]

Älskar du henne? Kan du förlåta henne för detta och få tillbaka tilliten?
Jag vet inte riktigt om jag kan förlåta det.. Tilliten lär dröja, men kommer nog.. Älskar, jo jag tror det innerst inne.. Men just nu känns det rätt långt borta..

Jag menade inte att vara ihop enbart för barnets skull.. Men en sån här grej som ändå inte är jätte stor ska inte förstöra för alla oss.. Kunde ju varit värre, kunde varit något som pågått i flera års tid...

Så jag tror att jag tagit mitt beslut..

Tack för din åsikt..

[Daniel]

ducce, oj fan! :(

Spontant så känns det som att det är rejält illa, speciellt att det var när ni hade barn tillsammans. :(

Hur ska du/ni gå vidare?

[ducce]

ducce, oj fan! :(

Spontant så känns det som att det är rejält illa, speciellt att det var när ni hade barn tillsammans. :(

Hur ska du/ni gå vidare?

Du läste fel nånstans. Vi dotter är 4 månader, min tjej var otrogen för 4 år sedan. Jag fick reda på det ganska nyligen.

Det känns som att jag inte vill låta denna tabbe förstöra det vi ändå har. Det var som sagt 4 år sedan, vilket visserligen inte gör det ok men det hade nog känts värre om det var mer nyligen.
Jag tror jag kan leva vidare i vårat förhållande, utan att detta ska göra sig påmint varje dag. Det enda som känns fel är att jag då på sätt och vis säger att det är OK, vilket jag inte alls tycker det är..

Många tankar som snurrar..

[Daniel]

ducce, aha, my bad. Fick till det att ni hade en 5 1/2-årng hemma. Sorry. :o

Är precis som du splittrad, å enda sidan är det som sagt 4 år sen, å andra sidan betyder det 4 år av lögner. Surt som f*n! :(

Vad säger din tjej om det hela?

[ducce]

ducce, aha, my bad. Fick till det att ni hade en 5 1/2-årng hemma. Sorry. :o

Är precis som du splittrad, å enda sidan är det som sagt 4 år sen, å andra sidan betyder det 4 år av lögner. Surt som f*n! :(

Vad säger din tjej om det hela?
Precis, 4 år med lögner..

Tjejen ångrar sig som fan. Det har hon gjort i 4 år säger hon, och jag tror henne. Hon kan ju inte göra mycket mer än att be om ursäkt, och det räcker ju inte.. Men mer kan man inte göra.. Enligt henne hände det som sagt en gång, det hade ju varit annorlunda om hon haft en älskare i flera års tid.

Jag har som sagt tagit mitt beslut att försöka fortsätta leva ihop, och jag hoppas det ska fungera. Får försöka lita på henne trots detta, men kommer det fram mer så vette f-n.. Jag tror och hoppas att hon inte döljer något mer.

[Daniel]

ducce, hoppas verkligen det funkar!

Speciellt med barn i bilden så blir det extra motiverat att försöka om inte annat.

[Papprik]

Tjena Ducce.
Förstår att du känner dig jävligt sviken och förbannad både på din tjej och dina kompisar. Men spontant, och förlåt om jag låter hård, bättre att det hände för fyra år sedan än efter att ert barn fötts. Sen skriver du inte så mkt om omständigheterna, är det något som hänt efter en kväll på krogen så är det på något sätt lättare att förlåta än om det handlade om kärlek.

Sen tänker jag också att otrohet är dåligt i sig och svek mot den man älskar, MEN att den kan leda till något bra i slutändan nämligen en insikt i hur mycket man älskar den man är med. Att hon inte sagt något till dig tror jag beror på en rädsla för att förlora den som hon insett att hon älskar mest av allt.

Och bara för att du fortsätter leva med henne betyder inte att du säger att det är OK det som hon gjort, det är det självklart inte. Men man måste kunna förlåta även sånt som är fel.

[ducce]

Tjena Ducce.
Förstår att du känner dig jävligt sviken och förbannad både på din tjej och dina kompisar. Men spontant, och förlåt om jag låter hård, bättre att det hände för fyra år sedan än efter att ert barn fötts. Sen skriver du inte så mkt om omständigheterna, är det något som hänt efter en kväll på krogen så är det på något sätt lättare att förlåta än om det handlade om kärlek.

Du har helt prickat in mitt sätt att försöka se på det. Det hände på fyllan för 4 år sedan. Känner så som du skriver, att det hade varit mycket värre om det skett nu och om det var mer än ett misstag på fyllan.

Att hon inte sagt något till dig tror jag beror på en rädsla för att förlora den som hon insett att hon älskar mest av allt.
Så är det påstår hon själv. Inte bara rädslan att förlora den man älskar, utan att det är jävligt jobbigt att berätta en sån sak. Man kan ju tänka sig in i den situationen om man själv hade varit otrogen, hade man vågat/pallat att berätta det?

Tack för stödet.. Livet rullar på ungefär som tidigare.. Visst tänker man på det men det ska nog gå att leva med. Blir man deppig över det är det ju bara att ta upp dottern i famnen så blir man vääääldigt glad direkt :)

[Daniel]

Papprik, välkommen till Pappaforum.se!

Ville bara säga det. :)

[sundsvall]

stort att förlåta skulle aldrig ha pallat det! som Medusa säger ska ja dela dig med andra pittar kan det kvitta! men stort av dig att gå vidare

[ducce]

stort att förlåta skulle aldrig ha pallat det! som Medusa säger ska ja dela dig med andra pittar kan det kvitta! men stort av dig att gå vidare

Jag tror att ett stort bidrag till att jag orkat (hittills) är att det hände för så länge sen, till stor del pga alkohol (dvs inte några känslor inblandade), och inte hemma i min säng.. Jag försvarar henne inte alls, utan det är bara mina förmildrande tankar om det hela..
Jag går fortfarande och grubblar, men det går att leva med.. Alla förtjänar väl en andra chans sägs det..
Man får försöka tänka på annat och hoppas att man kan börja lita på kärringen i framtiden igen..

Under tiden har jag min underbara dotter som sprudlar av glädje! :D

[Bamse]

Det är väl 5 1/2 år av kärlek? Om hon trots detta klavertramp fortfarande håller sig fast vid dig betyder det ju något! Frågan jag ställer mig är ju hur och varför snesteget hände? Fylla? Bråk med dig? Osäkerhet?
Om du lever vidare med henne så får du ALDRIG använda detta mot henne hur mörkt det än må vara, då visar du bara att du inte har någon tillit och att du aldrig förlåtit henne. Ska du förlåta henne du göra det helt.
Vet inte om jag hjälper eller inte, men det är lite tankar iallafall!

[ducce]

Det är väl 5 1/2 år av kärlek? Om hon trots detta klavertramp fortfarande håller sig fast vid dig betyder det ju något! Frågan jag ställer mig är ju hur och varför snesteget hände? Fylla? Bråk med dig? Osäkerhet?
Om du lever vidare med henne så får du ALDRIG använda detta mot henne hur mörkt det än må vara, då visar du bara att du inte har någon tillit och att du aldrig förlåtit henne. Ska du förlåta henne du göra det helt.
Vet inte om jag hjälper eller inte, men det är lite tankar iallafall!

Tack för ditt svar!
Jo det är såklart 5,5 år av kärlek. Och tänker man in sig själv i samma situation så har det nog varit 5,5 ganska jobbiga år att bära en sån skam/hemlighet.
Det hände på fyllan, får man tro hennes story så var det inte hon som tog initiativet, vilket ändå betyder något.

Än så länge lever vi fortfarande ihop och jag tror att det kommer fortsätta så, det är fortfarande jobbigt och det går sällan en dag utan att jag tänker på det, men det är lättare och lättare att hantera.

EN andra chans ska man väl kunna få, det var som sagt på fyllan och inte någon relation.

Så nu hoppas jag bara att det hon berättat är sant så det inte varit just en relation eller liknande.